Kalixlinjen
Kalixlinjen var en försvarszon nära finska gränsen och en av Sveriges viktigaste militära skyddslinjer under Kalla kriget. Bygget påbörjades under andra världskriget, och under dess aktiva period (ca 1939 – 1995) var
Sovjetunionen det största hotet.
Sverige förberedde sig noggrant inför en potentiell invasion.
Hemligheten och säkerheten runt de militära anläggningarna och försvarsplanerna var enorm, då Kalixlinjen var ett av de mest strategiskt viktiga militära områdena i Sverige.
Försvarslinjen bestod av både fasta och rörliga försvarssystem, och hade en strategisk betydelse för att skydda Sverige, inklusive de viktiga hamnarna i Bottenviken.
Försvarslinjen var en del av Sveriges beredskap, och en stor del av landets civila och militära resurser var kopplade till att upprätthålla den.
Norrbotten.
Försvarsområde 67 skuggmarkerat. Kalixlinjen prickad.
Möta – hejda – slå
Tankarna bakom Kalixlinjens försvarsstrategi var att inte främst att stoppa en sovjetisk invasion direkt vid gränsen, utan snarare följa principen Möta – Hejda – Slå.
Möta – Redan innan Sovjet passerade Torneå älv, skulle de mötas av motstånd.
Hemvärnet i området hade mandat att spränga broarna över Torneå älv om de såg att hotet närmade sig. Fasta kanonbatterier i Parviainen och Miekojärvi kunde avfyra tunga pansarskott långt in på finsk mark, vilket skulle hindra en
snabb avancemang av fienden.
Hejda – Fiendens väg in i Sverige skulle vara långsam och tungrodd!
Vägarna var förberedda att mineras och sprängas, och hundratusentals hinder sattes upp i skogarna. 2,800 befästningar vid strategiska positioner skulle ge svenskarna skydd för att bekämpa fiendens försök att reparera vägarna.
Det fasta batteriet i Kamlunge/Häggmansberget hade som uppgift att lägga eld över Raggdynan/E4, för att hindra enkel framfart. Siknäsfortet hade ännu större eldkraft och kunde spränga broarna över Kalixälven om så behövdes. Siknäsfortet
hade även som uppgift att skydda Bottenvikens nordligaste djuphavn (Törehamn) och lägga pansarstridseld över E4. Både Siknäsfortet och batteriet vid Kamlunge/Häggmansberget finns fortfarande kvar och kan besökas av allmänheten.
Slå – Bodens fästning har kallats ”låset i norr”.
Boden var den mest imponerande fästningen i Kalixlinjen, byggd på och i flera berg runt Boden. Dess storlek, slagkraft och komplexitet saknar motsvarigheter i Norden. Här skulle Sverige stå emot den fiende som lyckats ta sig över
gränsen och förbi alla hinder i Kalixlinjen. Rödbergsfortet, som var en del av Bodens fästning, finns fortfarande kvar för besök.
Den svenska försvarsstrategin i Kalixlinjen var inte bara fokuserad på att stoppa en eventuell invasion, utan också på att hindra Sovjet från att nå norska kusten och de viktiga djuphamnarna som ledde ut mot Atlanten.
Översikt Möta – Hejda – Slå.
Hela området fram till Bodens fästning var förberett för motstånd.
Kanonbatterier inom FO 67.
Befästningar och Infrastruktur:
Kalixlinjen bestod av en serie av fästningar och fort, som till exempel Rödbergsfortet och Siknäsfortet, samt en rad kanonbatterier och radarstationer. Förutom de fasta försvarsstationerna fanns det också mobilare enheter som skulle sättas in om situationen krävde det.
Kalixlinjen var en av Sveriges mest välutrustade och hemliga försvarszoner under Kalla kriget, och omfattade både tunga artilleriförsvar och ett sofistikerat nätverk av underrättelsetjänst och spaning.
Sveriges Beredskap och Civilt Försvar:
Förutom de militära installationerna och fästningarna fanns också en stark civil beredskap i Norrbotten och andra delar av Sverige. Hemvärnet spelade en central roll i Kalixlinjens försvar, med ansvar för att snabbt mobilisera och försvara viktiga broar och vägspärrar i det svåråtkomliga landskapet.
Avveckling och Efter Kalla Kriget:
Efter att Kalla kriget slutade och Sovjetunionen kollapsade, började Kalixlinjen att avvecklas i mitten av 1990talet. De flesta av fästningarna och anläggningarna grävdes bort, fylldes igen, övergavs eller såldes.
Vissa av dem är fortfarande bevarade och tillgängliga för allmänheten som museer.
Kalixlinjen var en viktig del av Sveriges kalla krigs-försvar, och många av de byggnader och installationer som fortfarande finns kvar, ger en unik inblick i den militära beredskapen under denna period.